Eller man borde iallafall inte säga det och tänka det så ofta som man gör.
Vissa saker kan man ju med viss garanti iallafall säga aldrig om. Som att jag aldrig skulle kunna misshandla ett barn. Men samtidigt för att vara lite hemsk så vet man ju aldrig vad som händer i framtiden. Jag kanske blir psykiskt sjuk och gör det som en följd av att min hjärna slutat funka som den ska, vad vet man liksom… Jag hoppas dock slippa liknande scenarion om sånt jag sagt ”jag skulle ALDRIG” om.
Det finns ju dock mer vardagliga saker som man säger Aldrig om. Sånt som bara är annorlunda, nytt eller skrämmande.
Jag har insett att jag iallafall borde sluta säga aldrig om sånna saker. För man vet aldrig förrän man väl står där hur man faktiskt väljer att göra och hur det faktiskt känns.
Jag kan säga som såhär, min resa började undermedvetet och fylld med rädslor inför något nytt.
Jag vet att vissa aldrig kommer att förstå, många kommer tycka att det är konstigt och vissa kommer säga att det är typiskt mej att vilja sticka ut. Ni får faktiskt både säga och tycka precis som ni vill. Ni får även gärna fråga om ni vill undra nått. Ni som betyder mest för mej kommer ändå finnas kvar och älska mej för den jag är, det ger mej trygghet nog att dela med mej av mina tankar.
Det som hänt är att jag har blivit lycklig igen. Ja, numera kallar jag det även kär.
Jag som är rädd för att släppa folk in på livet, rädd för att möta mina känslor och svårt för att lita på folk. Jag har blivit helt hysteriskt kär och det skrämmer livet ur mej samtidigt som det känns helt fantastiskt!
Nu undrar ni kanske varför jag gör så stor grej av det?
Jo, för att saken är som sådan att jag vill att ni ska förstå. Jag vill berätta för alla, men känslor är inget jag lätt drar upp och pratar om. Speciellt när det råkar vara lite annorlunda än vad man vanligtvis är van.
Jag hade bestämt mej att aldrig ens tänka tanken innan vi sågs första gången. Tredje gången vi sågs fick jag inse att jag va rätt körd. Efter det har det varit mycket funderingar och många samtal om känslor, och redan nu känner jag mej trygg i relationen. Trygg i att det må va annorlunda, men ingen mår dåligt av det.
Relationen ser ut som så att han som jag träffar lever i ett poly förhållande. Han har alltså redan en flickvän som han bor med. Jag har träffat henne över en kopp kaffe och hon är jätte rolig och trevlig.
Jag tänker välja att inte skriva mer detaljerat än så här. Men som sagt så frågar ni så kanske ni får veta om det är nått ni funderar över.
Jag har varit både skeptisk och rädd, men när funderingar får svar så är nytt inte alltid så läskigt.
Jag är kär och jag är lycklig med att ha det precis som jag har det just nu.
Vad som väntar i framtiden återstår att se.